sometimes it all gets a little too much
2015-11-27 / 13:45:35 / Djupa tankar / 0 KOMMENTARER
Två gamla arkivbilder från 2014 i brist på annat.
Nu blev det sådär mycket igen. Visst vet du vad jag menar? Man vill allt, man vill inget, man vill lite, och man vill det hela på samma gång. Jag är i alla fall en sådan person som är så sjukt tankspridd så jag vet inte vart jag ska ta vägen. Ena stunden vill jag verkligen satsa på skolan och jag är så motiverad. Men så kommer något i vägen och all fokus bara försvinner. Fokusen försvinner från allt och alla. Jag fokuserar på ingenting, absolut ingenting. Och mitt i allt detta så är du medveten om att du tappar allt fokus. Du är medveten om att allt bara stupar rätt neråt och detta hjäper dig inte någonstans. Att inse att du faktiskt är påväg mot botten är det som svider mest, för du har ingen ork till att dra dig upp. Du kan inte fokusera.
Skolan är där och ser till att om du inte är sugen på att göra matteläxan kan du ju börja med svenska-inlämningen som skulle vara inlämnad för en vecka sedan. Den ser till att du ständigt intalar dig själv till att du måste göra omprov, komplettera eller göra extra uppgfter för att försöka nå det där betyget som anses som bra. Lärarna som också backar skolan genom att planera oanständigt, ge fel instruktoiner, och att faktiskt förvänta sig mer utav elever på oförberedda grejer, och även berätta detta för eleven. Att begära att du ska kunna berätta om något, på ett annat språk, när ni inte lärt några ord alls i princip.
Jag är trött på det. Jag hinner inte bocka av en läxa förrän det kommer en ny. Jag hinner inte ta mitt välmående före skolan. Jag hinner längre med min favorithobby, som får mig på andra tankar än stress. Jag hinner inte längre hitta intresset till min favorithobby längre. Det intresse som alltid funnits där, väntandes på att bli aktiverat och göra dess arbete. Jag hinner inte längre vakna, piggna till och vara trevlig mot mina nära o kära. Istället är jag nere, och folk frågar vad det är med mig. Men inte hinner jag sitta och förklara allt detta för dem. Jag har skolarbete att göra. Jag har människor jag måste försöka göra glada och stötta. Men jag hinner inte. Det är för mycket press från alla håll och kanter, och jag orkar inte längre med.
Detta är en stor del av anledningarna till att bloggen blir så satans tråkig nu. Det finns så sjukt mycket att göra i skolan, helt galet. Jag ber verkligen om ursäkt i förväg för detta!
Nu blev det sådär mycket igen. Visst vet du vad jag menar? Man vill allt, man vill inget, man vill lite, och man vill det hela på samma gång. Jag är i alla fall en sådan person som är så sjukt tankspridd så jag vet inte vart jag ska ta vägen. Ena stunden vill jag verkligen satsa på skolan och jag är så motiverad. Men så kommer något i vägen och all fokus bara försvinner. Fokusen försvinner från allt och alla. Jag fokuserar på ingenting, absolut ingenting. Och mitt i allt detta så är du medveten om att du tappar allt fokus. Du är medveten om att allt bara stupar rätt neråt och detta hjäper dig inte någonstans. Att inse att du faktiskt är påväg mot botten är det som svider mest, för du har ingen ork till att dra dig upp. Du kan inte fokusera.
Skolan är där och ser till att om du inte är sugen på att göra matteläxan kan du ju börja med svenska-inlämningen som skulle vara inlämnad för en vecka sedan. Den ser till att du ständigt intalar dig själv till att du måste göra omprov, komplettera eller göra extra uppgfter för att försöka nå det där betyget som anses som bra. Lärarna som också backar skolan genom att planera oanständigt, ge fel instruktoiner, och att faktiskt förvänta sig mer utav elever på oförberedda grejer, och även berätta detta för eleven. Att begära att du ska kunna berätta om något, på ett annat språk, när ni inte lärt några ord alls i princip.
Jag är trött på det. Jag hinner inte bocka av en läxa förrän det kommer en ny. Jag hinner inte ta mitt välmående före skolan. Jag hinner längre med min favorithobby, som får mig på andra tankar än stress. Jag hinner inte längre hitta intresset till min favorithobby längre. Det intresse som alltid funnits där, väntandes på att bli aktiverat och göra dess arbete. Jag hinner inte längre vakna, piggna till och vara trevlig mot mina nära o kära. Istället är jag nere, och folk frågar vad det är med mig. Men inte hinner jag sitta och förklara allt detta för dem. Jag har skolarbete att göra. Jag har människor jag måste försöka göra glada och stötta. Men jag hinner inte. Det är för mycket press från alla håll och kanter, och jag orkar inte längre med.
Detta är en stor del av anledningarna till att bloggen blir så satans tråkig nu. Det finns så sjukt mycket att göra i skolan, helt galet. Jag ber verkligen om ursäkt i förväg för detta!
